Det pratas ofta om att det föds för få barn i Sverige och att landsbygden måste leva. Själv drömmer jag om att vår dotter ska få växa upp i vårt underbara Dalarna. Men det är sorgligt att det första man möts av i denna idyll är ofungerande tåg, inställda bistrovagnar och missade byten. Om ingenting händer kommer Dalabanans urgamla tåg vara precis likadana när min dotter får egna barn om 25 år.

I förra veckan skulle jag och min knappt två månader gamla dotter göra vår första lilla resa tillsammans, ner till Stockholm. Jag hade bokat "lättillgänglig plats" både för dit- och hemresan. Ändå möttes jag på nervägen av SJ:s gamla InterCity-tåg där barnvagnen inte ens kom igenom dörren till tågvagnen där vi skulle sitta. Jag tvingades montera isär vagnen i panik för att överhuvudtaget komma på. På hemvägen gick vagnen in, tydligen är dörrarna olika stora på vagnarna, trots att jag bokat samma biljettyp.

Men det riktiga haveriet väntade i Borlänge vid halv elva på kvällen. Tåget var försenat, vi missade anslutningen och tågvärden meddelade att taxi var bokad.

När jag kom ut till taxiplatserna insåg jag att SJ helt glömt att meddela taxibolagen att en resenär med en liten bebis var med, och att babyskydd behövdes. Bil efter bil rullade därifrån med andra resenärer. Kvar i natten stod jag och min tvåmånaders bebis. Det slutade med att vi fick vänta i en och en halv timme på att rätt taxi med ett faktiskt babyskydd skulle anlända. Först kom en bil med en bilbarnstol för äldre barn, vilket är helt oanvändbart för en spädbarnsnacke.

Till slut kom vi hem, två timmar försenade, med en oro i kroppen över att ha blivit strandsatta utomhus i natten med ett litet barn och att vi hamnade sist i prioriteringslistan vid bokning av taxi.

Det behövs fler barn för framtidens kompetensförsörjning, men då måste politiker och tågbolag visa att vi faktiskt får plats i samhället. Är det rimligt att man ska behöva känna oro för att inte komma hem, efter att ha betalat hundratals kronor för en tågbiljett? Om Dalarna ska vara en attraktiv plats att bo på måste SJ och beslutsfattarna inse att även föräldrar på landsbygden behöver fungerande och trygga kommunikationer.

Trött och besviken mamma

Om du redan är prenumerant: logga in!

Logga in