Som vi har blivit informerade om så bygger Trafikverket om Skallbergsrondellen. Den befintliga cykelbanan till vänster, mot väster slopas och de kritiska passagerna vid utfarten mot väster och infarten från väster försvinner. De gående och cyklande hänvisas till den högra sidan eller östra på den cykel- och gångbana som blir kvar där.

Den väsentliga cykeltrafiken har alltid färdats på den västra sidan av rondellen, närmast Skallberget och längs Bergslagsvägen och Kristiansborgsallén. På Skallberget finns butiker, kiosker och bostäder, på Gideonsbergssidan i huvudsak bostäder, färre butiker i närområdet.

Trafikverket trycker på bättre trafiksäkerhet för oskyddade trafikanter, vilket ställt i relation till olyckor och trafikoffer inte finns något att invända emot. Men uppenbart är att ett mer obehindrat trafikflöde är vad som först och främst efterfrågas, utan hindrande cyklister och fotgängare.

Scenarier: Jag använder mig av G/C som helhetsbegrepp för alla varianter av trafikanter som använder gång- och cykelbanor, vare sig de går, cyklar, åker elsparkcyklar, använder permobiler, rollatorer och så vidare.

1) G/C-trafikant kommer längs Bergslagsvägen norr ifrån på vänstra sidan mot centrum. Där gäller att passera antingen genom tunneln under Bergslagsvägen för att komma över på ”rätt” sida eller att korsa gatan vid trafikljusen vid Bergslagsvägen/Emausgatan. För att därefter fortsätta mot centrum, nytt trafikljus och därefter G/C-bana vid rondellens östra sida.

För fortsatt färd mot centrum behöver G/C-trafikant korsa Kristiansborgsallén. Det finns tre möjligheter a) övergångsställe vid Bomansgatan (ej cykelpassage), b) Mästargatan (ej cykelpassage), och c) Vid Kristiansborgsbadet (cykelpassage). Dessutom finns alternativa vägar i villakvarteren (ej OS-banor) och tunnel under Ringvägen. För G/C-trafikant med mål att nå till badet och skolorna och universitet gäller att korsa Kristiansborgsallén. För att korsa Ringvägen i markplan erbjuds möjlighet att korsa Kristiansborgsallén vid de tre ovan angivna platserna eller vid trafikljus och därefter Ringvägen återigen vid trafikljus.

2) För boende på till exempel Bomansgatan, väster om Kristiansborgsallén, som avser att handla på den närmast belägna närbutiken vid Skallbergstorget gäller a) att korsa Kristiansborgsallén, följa G/C-banan genom rondellen, b) korsa Emausgatan vid trafikljus, c) korsa Bergslagsvägen vid trafikljus för att d) åter korsa Emausgatan vid trafikljus. Återvägen är densamma. För de boende på östra sidan om Kristiansborgsallén gäller samma utom behovet av att passera Kristiansborgsallén.

3) En elev vid till exempel Kristiansborgsskolan boende på södra Skallberget, Emausgatan eller Skallbergsgatan gäller att först ta sig över Bergslagsvägen och Emausgatan, kanske två gånger för att nå G/C-banan i rondellen på östra sidan, för att senare korsa Kristiansborgsallén för att nå skolan. Eller att välja cykeltunneln under Bergslagsvägen, en omväg på omkring 600 meter. Vid hemfärd gäller det omvända.

Det finns naturligtvis alternativa vägar, men alla dessa hänvisar G/C-trafikant utanför de gång- och cykelbanor som syftar till att skydda de oskyddade. Dessutom blir dessa sträckor längre.

Att åtgärda riskmoment i trafiken är naturligtvis hedervärt, ingen ska behöva riskera död eller invaliditet på grund av dålig trafikplanering och ett ökande trafikflöde med högre tempo. Därför är det nödvändigt med helhetslösningar.

Ingen trafikmiljö är garanterat säker, att bygga bort vissa risker, utan att undanröja andra som därmed uppkommer är bristande ansvar. Trafikverket och Västerås stad behöver i större utsträckning samordna de oskyddade trafikanterna infrastruktur.

Därför behöver Västerås stad inrätta cykelöverfarter anvisningsskylt vid sidan om övergångsställe, anvisningsskylt vid Kristiansborgsallén, Bomansgatan och vid Kristiansborgsbadet.

Utan åtgärder som främjar de oskyddade trafikanternas säkerhet kommer biltrafiken att öka och de oskyddade trafikanterna att minska, inte minst bland barn och unga som i än lägre grad kommer att cykla. Det främjar inte alternativa färdsätt.

En betydande risk är att de allt fler elsparkcyklarna och olyckstillbuden kommer att öka särskilt som en följd av bristande kunskap om trafikbeteende inom gällande föreskrifter.

Att som kommunen genom kontaktcenter hänvisa till att man ”tittar” på lösningar, bland annat skyltning, är att förhålla sig styvmoderligt till det som behöver åtgärdas.

Att de finns fler platser inom staden som behöver åtgärdas är ju knappast någon tröst för den som ska ta sig till skolan vid Kristiansborgsallén.

Stephen Bjar