Tack Arvid Åhlund – nu förstår vi att Västerås politik är en underbar familjeaffär! Åhlund som i sin analys så pedagogiskt förklarar hur politiken i Västerås faktiskt fungerar. Det handlar ju inte om tråkiga saker som ideologi, valresultat eller sakfrågor för skolan och äldrevården. Det handlar om att vara trevlig, inte störa och framför allt: att känna rätt personer!

Åhlund hyllar att Anna Lundberg har en ”god relation” till Staffan Jansson (S), och att en lite mindre påstridig förhandlare säkert kan komma överens med Samuel Stengård (KD). Det är ju helt underbart.

Ska samarbetssvårigheter, personkemi och godtycklig mobbning få avgöra vem som styr staden? Ska partier helt enkelt kunna arbetsvägra för att de ogillar en enskild person? Ja, i Västerås är svaret uppenbarligen ett glatt ja!

Det är bara att gratulera Liberalerna: ni gjorde ett kanonval, men eftersom staden styrs som en sluten kompisklubb riskerar ni ändå noll inflytande. Den som är obekväm fryses ut.

VLT påstod nyligen att Roger Haddad (L) lämnar ”efter bara en mandatperiod”. Ett bra skämt med tanke på att han haft tunga uppdrag i kommunen, riksdagen och partistyrelsen sedan 2006. Bra jobbat, men 24 år av kontinuerlig makt är för länge.

Och Haddad är inte ensam om att behandla politiken som en livstidsanställning. Staffan Jansson (S) har haft ledande uppdrag sedan 2004 och varit kommunstyrelsens ordförande sedan 2020. Samuel Stengård (KD), kommunalråd sedan 2022, har varit aktiv sedan 2018.

Men varför stanna vid kompisgäng när man kan bygga riktiga politiska dynastier och nätverk? Västeråspolitikens verkliga styrka är ju de fantastiska familje- och parrelationerna:

1. Familjen M-toppen: Elisabeth Unell (M) är gift med Tomas Högström (M), före detta oppositionsråd i landstinget. Deras dotter Caroline Högström (M) blev kommunpolitiker och sedan riksdagsledamot. En hel familj på maktens stolar!

2. Paret Teljebäck: Anders Teljebäck (S), tidigare ordförande i kommunfullmäktige, och Anny Bustos Teljebäck (S), ordförande i överförmyndarnämnden. Perfekt uppdelning vid middagsbordet.

3. Paret Norström: Denise Norström (S) i kommun och region, och Carl-Johan Norström (S) som ordförande i nämnden för funktionshindrade.

Vem behöver väljarröster när man har middagsbjudningar och klubbmedlemskap i sympati?

Samma härliga mönster ser vi när Amanda Grönlund (KD) var gift med en med politisk uppdrag, efter 35 år i politiken petas och vittnar om att hon blivit ”baktalad och utfryst”. Motiv? ”Arbetsmiljön”. Inga konkreta exempel, bara skärmdumpar. Men 35 år i maktens korridorer gör ju politiken till ett yrke i stället för ett förtroendeuppdrag.

Om vi nu mot förmodan skulle vilja att Västerås styrs av folket och inte av ett invant kompisgäng, krävs en enkel och demokratisk reform: Inför maxtaxa på makten.

Högst två mandatperioder i rad (8 år) på samma tunga uppdrag, i både kommunen och riksdagen. Åtta år räcker mer än väl för att genomföra sin politik. Därefter ska man packa sin väska och lämna plats för nya människor och nya idéer.

Västeråsarna förtjänar en politik som handlar om sakfrågor – inte om vem som orkar vara bäst kompis med Staffan och Samuel längst.

Agnes Andersson