En utskrift från Dagens Nyheter, 2026-10-01 08:09

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/vad-betyder-usas-skuldkris-for-oss/

Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.

• Följ dina intressen
• Nyhetsbrev

”Missta dig inte, USA lider av en skuldkris.” Med de orden inledde Financial Times vanligtvis så återhållsamme centralbankskommentator, Chris Giles, en kort men kärnfull text i förra veckan.

Bakgrunden är sommarens stigande marknadsräntor. De som i augusti fick den amerikanske finansministern Scott Bessent att ingripa genom att köpa tillbaka statsobligationer med lång tidsfrist. Det gick inget vidare, räntorna fortsatte snart uppåt igen. Det har de också gjort den här veckan.

De finns flera skäl till detta. Det handlar till viss del om att Donald Trumps tullkrig och attack på Iran har drivit upp inflationen och förväntningarna om framtida höjningar av styrräntan. Men också om att AI-boomens enorma investeringar i nya datacenter finansierats av jättelån som sugit upp efterfrågan på obligationer.

Framför allt är orsaken USA:s statsskuld – den passerade i augusti för första gången 40 biljoner dollar och utgör nu mer än 100 procent av amerikansk bnp. Det federala underskottet är 6 procent av bnp.

Britterna betalar just nu de högsta räntorna sedan 2008 – då finanskrisen briserade.

Dessutom är det politiska systemet uppenbart inkapabelt att vända utvecklingen. Det handlar om den nuvarande administrationen, naturligtvis, vars krig och handelskonflikter spär på problemen. Men även om ett republikanskt parti som redan före Trump gjort ofinansierade skattesänkningar till en form av överideologi.

USA är inte Grekland eller Argentina, är Giles noga med att understryka. Det handlar inte om en explosiv kris, snarare om en allvarlig kronisk sjukdom som ingen förmår göra något åt.

Vad spelar det då för roll? Tillväxten är ju okej och den amerikanska staten betalar fortfarande alla sina utgifter. Giles uppehåller sig inte vid den saken, men frågan är värd att begrunda.

Höga amerikanska räntor pressar även upp nivån i andra länder. Det sätter tryck på stater som också är högt belånade, men som påminner mer om Grekland än USA och faktiskt kan drabbas av en mer explosiv kris, och få svårt att finansiera sina utgifter. Dit får man nog numera sortera både Storbritannien och Frankrike, vars respektive statsskuld också ligger runt 100 procent av bnp. Britterna betalar just nu de högsta räntorna sedan 2008 – då finanskrisen briserade.

Och där finns så klart den verkliga risken.

Finanskrisen 2008 var i grunden en skuldkris, pådriven av stora federala underskott, som fortplantade sig på den amerikanska bostadsmarknaden i form av en bubbla.

Ett förhöjt ränteläge fick den att spricka.

Stora kriser börjar i USA – de slutar inte där.

Läs mer:

DN:s ledarredaktion: I vilken värld lever egentligen Kristersson och Andersson?

DN:s ledarredaktion: Moderaterna brukade vara seriösa i finanspolitiken – vad har hänt?