Som förälder till två små barn, där det ena går i förskola och det andra på Svandamsskolan, läste jag med stort intresse om Nynäshamns kommuns nya skolsäkerhetsplan. 

Att kommunens skolor och förskolor ska vara så säkra som möjligt är naturligtvis något som vi föräldrar välkomnar.

Men när jag läser om planen väcks också flera frågor och en oro: finns det verkligen praktiska förutsättningar att genomföra det som står i planen?

I artikeln står det bland annat att planen ska innehålla åtgärder för att begränsa obehörigas tillträde, rutiner för besökare och möjligheten att undersöka väskor. Det låter bra – men hur ska det fungera i praktiken?

På flera av kommunens skolor är skolområdet inte ens fysiskt avgränsat. Det finns exempelvis inget staket som hindrar en obehörig person från att gå in på skolans område. Vem som helst kan i praktiken promenera in.

Hur ska då personalen kunna säkerställa att obehöriga inte tar sig in?

Ska kommunen sätta upp staket och grindar? Ska entréer låsas? Ska det införas passersystem, porttelefoner eller ökad bemanning? Vem ska ha ansvar för att upptäcka obehöriga personer och vad ska personalen göra om en person vägrar lämna området?

Sedan kommer frågan om väskkontroller.

I planen nämns möjligheten att undersöka väskor. Det är en åtgärd som väcker viktiga frågor om både genomförande och rättssäkerhet. Vem ska kontrollera väskorna? I vilka situationer får det ske? Vem fattar beslutet? Vad händer om en elev vägrar? Och hur säkerställer kommunen att personalen känner till exakt vilka befogenheter de har?

Det finns lagstöd för vissa säkerhetsåtgärder i skolan, men det måste också vara tydligt för både personal, elever och vårdnadshavare vad reglerna innebär och hur de ska tillämpas.

Min oro är därför inte att kommunen tar fram en skolsäkerhetsplan. Tvärtom. Min oro är att vi får ännu en plan som är välformulerad på papper men där skolorna saknar de praktiska förutsättningarna, resurserna och verktygen för att genomföra den.

En säkerhetsplan kan aldrig i sig göra en skola säker.

Det krävs fungerande lokaler, tydliga rutiner, utbildad personal, tillräckliga resurser och – där det behövs – fysiska säkerhetsåtgärder. Det måste också vara tydligt vem som gör vad när något faktiskt händer.

Som förälder vill jag därför veta vad kommunen konkret tänker göra, inte bara vad som kommer att stå i planen.

Kommer skolorna att få de resurser som krävs för att genomföra planen? Kommer brister i den fysiska miljön att åtgärdas? Hur ska obehöriga hindras från att ta sig in på skolområden som i dag är öppna? Och hur ska de nya befogenheterna kring exempelvis väskkontroller användas i praktiken?

Det handlar inte om att vara emot säkerhetsåtgärder. Det handlar om att säkerheten för våra barn måste vara mer än fina formuleringar i ett dokument.

En skolsäkerhetsplan måste fungera i verkligheten – särskilt den dag då den verkligen behövs.

Jag vill understryka att mitt syfte inte är att vara negativ till kommunens arbete. Tvärtom tycker jag att det är bra att frågan om skolsäkerhet tas på alvar. Jag, och några andra föräldrar jag pratade med, vill bara förstå hur är det tänkt att fungera i praktiken? 

Pawel Macieszonek, en orolig förälder i Nynäshamn