En utskrift från Dagens Nyheter, 2026-10-03 10:39

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/debatt/experterna-eniga-valet-drunknade-i-fluff-och-politiskt-spel/

Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.

• Följ dina intressen
• Nyhetsbrev

Valet är över. Regeringen har avgått och förhandlingarna om hur en ny regeringskonstellation kan tänkas se ut har inletts. Efter en mandatperiod som präglades av stora samhälleliga utmaningar både internationellt och nationellt, en drastisk omläggning av politiken på flera områden och ett konstant stort underläge i opinionen för Tidöpartierna, förvandlades valet under valrörelsens slutskede till en strid på kniven.

I slutändan kunde sju partier – mer eller mindre trovärdigt – försöka framställa sig som vinnare, medan Sverigedemokraterna stod ensamma som tydliga förlorare. För första gången gick de tillbaka i ett riksdagsval, och det med hela 3 procentenheter, samtidigt som de förlorade sitt inflytande över regeringen.

Detta väcker frågan om vad som hände under valrörelsen och hur man ska förstå valutgången. I väntan på resultat från mer djupgående analyser har vi låtit över 100 ledande forskare i en femte upplaga av rapporten ”Snabbtänkt” sammanfatta sina intryck av årets valrörelse och valresultat. Analyserna har olika utgångspunkter och fokus och kan därför inte sammanfattas i en enda slutsats. Samtidigt går det att utskilja ett antal återkommande teman som gemensamt belyser några utvecklingstendenser som försvårar för den svenska väljaren att göra ett informerat val på valdagen.

I slutändan kunde sju partier – mer eller mindre trovärdigt – försöka framställa sig som vinnare, medan Sverigedemokraterna stod ensamma som tydliga förlorare

● Det första temat är att det inte längre går att tala om en gemensam valrörelse. Moderna valrörelser utspelar sig parallellt på allt fler olika plattformar och flöden, styrda av såväl partiernas strategiska målgruppsanpassningar som människors egna val och algoritmer. Den bild av politiken som människor tog del av skiljde sig kraftigt beroende av om de följde valrörelsen i traditionella nyhetsmedier, alternativa medier, eller sociala medier som Tiktok, Instagram, Youtube eller X. Det fanns därför inte en dagordning, en gemensam debatt eller en dominerande verklighetsbeskrivning för årets valrörelse. Allt mer lever vi i skilda världar beroende av vilka medier vi använder för att informera oss.

● Det andra temat är att det var otydligt vad partierna egentligen gick till val på och vad valet handlade om – bortom regeringsfrågan. Det vanliga är att partierna väljer ett begränsat antal frågor som de driver hårt och som är tydligt framträdande både i partiernas egen kommunikation och i medierna, men det var mindre tydligt i årets valrörelse. I stället fick vaga och ofta mer eller mindre nationalistiska budskap som att ”ta Sverige på allvar”, att ”göra Sverige till Sverige igen”, ”tro på Sverige” och ”ta ansvar” en framskjuten plats.

Parallellt osynliggjordes en lång rad viktiga frågor som kommer att få stor betydelse under den kommande mandatperioden. Det gäller inte minst miljön och klimatförändringarna (bortom aspekter av hur människors plånböcker påverkas), artificiell intelligens, EU, säkerhetspolitik och internationella frågor och relationen mellan stad och land. Följden blev att människor fick väldigt lite information om vad partierna ville på dessa områden.

● Det tredje temat handlar om nyhetsmedierna. Även om människor alltmer följer politiken via en mångfald plattformar fortsätter traditionella nyhetsmedier att vara centrala källor till politisk information. De har därmed en särskilt viktig uppgift att tillhandahålla information som gör det möjligt att ta ställning i samhällsfrågor. Här finns anledning att vara kritisk. Vid sidan av att många viktiga frågor var närmast osynliga i mediebevakningen ägnades oproportionerligt stor uppmärksamhet åt opinionsmätningar, regeringsfrågan och det politiska spelet. Rapporteringen kring Liberalernas kamp för att nå fyraprocentspärren var det tydligaste exemplet. Opinionsmätningarna beskrev inte bara valrörelsen, de blev själva en del av den och påverkade starkt den fortsatta valrapporteringen, valdebatten och sannolikt valutgången.

Det är förstås relevant att rapportera om opinionsläget. Problemet uppstår när spelet tränger undan granskningen av politikens innehåll. Men det är inte bara där det finns skäl att vara kritisk. Ett annat problem var att nyhetsmedierna alltför ofta underlät att granska politikers verklighetsbeskrivningar eller lät dem stå mot varandra utan att det blev särskilt tydligt vad som faktiskt stämde. I en valrörelse som i hög grad präglades av plånboksfrågor kan man också sätta frågetecken för i vilken mån nyhetsmedierna lyckades med att ställa partierna mot väggen när det gäller hur alla vallöften ska finansieras.

Ändå är det långt ifrån självklart att det blivit lättare att förstå vilka alternativ som står mot varandra

Ofta brukar det sägas att valdagen är demokratins högtidsstund. Då och bara då ligger all makt i medborgarnas händer, och då och bara då är allas röster lika mycket värda. Men för att valdagen ska vara demokratins högtidsstund krävs också att den föregås av en valrörelse där partierna har varit tydliga med vad de vill, där medierna har tillhandahållit sådan information som människor behöver för att kunna ta ställning i samhällsfrågor och där medborgarna har haft goda förutsättningar att informera sig för att kunna värdera alternativen.

Den svenska valdemokratin fungerar väl. Val genomförs, röster räknas och makten kan skifta under ordnade former. Men demokrati är mer än själva valproceduren. Den handlar också om vilka förutsättningar människor har att informera sig innan de lägger sin röst.

Valrörelsen 2026 visar därmed en demokratisk paradox. Aldrig har väljarna haft tillgång till så mycket politisk information och så många vägar till politiken. Ändå är det långt ifrån självklart att det har blivit lättare att förstå vilka alternativ som står mot varandra, vilka frågor som står på spel och vilka konsekvenser olika politiska val kan få.

Läs fler artiklar från DN Debatt:

Fem forskare vid Handelshögskolan i Stockholm: ”Här är vad de egentligen menar när de talar om ’röstboskap’”

Edvin Skaghammar, demokratiforskare: ”Opinionsmätningar kan avgöra valet – ändå tar ingen ansvar”