En utskrift från Dagens Nyheter, 2026-10-17 06:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/ledare/fem-nya-kumlaanstalter-om-aret-behovs-samtidigt-saknas-en-plan/

Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.

• Följ dina intressen
• Nyhetsbrev

Svenska fängelser är sprängfyllda. Antalet fängelsestraff har fördubblats på tio år. Nu beräknar Kriminalvården att anstalts- och häktningsplatserna behöver öka från 13 000 till 45 000. ”Det motsvarar fem Kumlaanstalter om året i ett antal år. Det är en jätteexpansion”, kommenterar Rikard Jermsten, myndighetens generaldirektör (SvD 6/10).

Att Kriminalvården utsatts för tryck är dels ett resultat av en den nya, råa sorts brottslighet som växt fram i Sverige. Dels av att vissa låga straff skorrat mot det allmänna rättsmedvetandet.

Men den senaste mandatperioden har också kantats av en bred matta av reformer som stressats igenom utan hänsyn till helheten. Bland annat ska barn som begått brott flyttas från Statens institutionsstyrelse (SiS) till fängelser, en straffrättsreform Lagrådet kallat ”hastverk” har lagts fram och straffrabatten ska avskaffas utan tydlig tidsplan.

Rikard Jermsen skräder inte orden: ”Regeringen måste bestämma sig för hur man ska ta de här icke-tidsatta reformerna vidare, i vilken ordning och på vilket sätt”, säger han och fortsätter: ”Det går inte att sätta dem i kraft samtidigt”. Jermsen varnar för att säkerheten kommer minska om beläggningen ökar.

Tidöregeringens svar? Ja, den har ju en paradreform för att göra något åt platsbristen, nämligen att sätta svenska intagna utomlands. Ett avtal slöts med Estland.

Satsningen har redan stött på patrull.

Hur det går? Satsningen har redan stött på patrull. Först sa Estland nej till majoriteten av fångarna Sverige tänkt skicka, för att landet inte ville ta emot gängkriminella. När de väl accepterade några fångar har dessa fått en tuffare standard och svårare att träffa sina anhöriga än om de suttit i Sverige.

Småbrottslingar riskerar alltså att få ett värre fängelsestraff än grovt kriminella. Var det verkligen tanken? Samtidigt riskerar hela initiativet att gå i stöpet, då den estniska oppositionen signalerat att de kommer avbryta avtalet om de vinner parlamentsvalet i mars.

Att få fram tillräckligt många sängar är inte Kriminalvårdens enda problem. Redan i dag misslyckas myndigheten med att ge behandling åt alla intagna som beräknas ha medelhög till hög återfallsrisk. Ju mer pressad myndigheten blir, desto sämre skick är de som släpps ut efter fullbordat straff.

Den samlade problembilden gör att flera frågor bör ställas.

Varför reformerade man inte SiS för intagna barn, i stället för att stjälpa över dem på den redan hårt ansatta Kriminalvården? I vilken ordning ska de nya straffskärpningarna införas? Var ska alla fem Kumla om året som behöver byggas placeras? Vad händer med Estlandsavtalet? Hur ska vi säkra skolgång och rehabilitering för intagna, och säkerhet för de anställda?

Gunnar Strömmer vet inte. Det saknas en konkret plan. Det verkar ha varit så viktigt för politikerna att visa att de gör något, att de mist kontrollen över vad som görs.

Läs mer:

DN:s ledarredaktion: Hur länge tänker S-ledaren dalta med Dadgostar?

DN:s ledarredaktion: De ekonomiska nyheterna från USA och Frankrike är bekymrande