”Maria” drömde om att gå på internatskola, precis som i Harry Potter-böckerna. Men verkligheten på Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket blev en annan än den hon hade föreställt sig.

Hon började på skolan i sjunde klass, då som dagelev. Det innebär att man går i skolan på dagarna, men att man inte bor på något av elevhemmen.

– Jag kommer ihåg att på vår första dag frågade vår mentor om någon av oss var internatelev. Och när vi sa nej då sa han: ”Det är bra för att det brukar inte gå så bra för unga elever på internaten”, säger Maria.

Redan från början mötte hon en skolmiljö som skilde sig från den hon var van vid.

– Det var mycket rasistiska kommentarer som elever sa dagligen. Det kunde pratas i klassen om N-ordet, ifall man fick säga det eller inte.

Spolade huvudet i toaletten

När Maria gick i åttan började en internatelev i hennes klass. Han hade nyligen flyttat in på ett av elevhemmen och berättade för henne om vad han utsattes för där.

– Han var nervös hela tiden och sa att de slog honom varje dag och de hade spolat hans huvud i toaletten.

– Det var då jag började märka att elevhemmen var hårda, speciellt killarnas.

Men det var inte bara på elevhemmen som det förekom mobbning, utfrysning och så kallad ”battning”. Även Maria blev utsatt. Det gick så långt att hon till slut tvingades byta skola.

Försvarade klasskamrat

Det började med att hon försvarade en klasskamrat som mobbades på grund av sin sexualitet.

– Jag stod upp för eleven och sen slog det tillbaka på mig.

Maria berättar hur flera elever, både killar och tjejer, gaddade ihop sig. De kallade henne olika saker, följde efter henne på vägen hem från skolan och trängde in henne i ett hörn. Till slut vågade hon inte längre gå till skolan.

– Skolledningen fick till och med se vissa saker på film. Men då sa de att ”det inte verkade som att jag var särskilt utsatt”. Sen märkte vi att de inte ville ha någonting som gällde mobbning dokumenterat.

Maria berättar också att flera andra elever utsattes för mobbning på grund av sin sexuella läggning eller sitt ursprung.

Fick aldrig svar av skolchefen

Hennes föräldrar kontaktade skolledningen, som efter en dialog erbjöd Maria att byta klass. Men det räckte inte för att hon skulle känna sig trygg igen.

Med en sista desperat vädjan om hjälp skickade föräldrarna ett mejl till skolchefen Sofia Kinberg och förklarade läget. Något svar fick de aldrig.

– Vi väntade några veckor på att hon skulle svara, men sen sa båda mina föräldrar ”nej, det här går inte längre”.

Maria tvingades byta skola, där hon nu trivs mycket bättre.

”Nolltolerans mot kränkande behandling”

TV4 Nyheterna har sökt Sofia Kinberg som ber om att få återkomma.

”Det pågår fortfarande en aktiv utredning och med hänsyn till den vill jag inte kommentera enskilda händelser eller i dagsläget vad olika personer har sagt”, skriver hon i ett mejl och hänvisar till ett pressmeddelande på skolans hemsida i vilket hon säger:

– Vi har nolltolerans mot kränkande behandling och arbetar systematiskt för att förebygga, upptäcka och hantera sådana händelser. Vi arbetar målmedvetet för att alla elever ska förstå att kränkningar aldrig är acceptabla.

Hon framhåller också att elevernas trygghet är skolans ”högsta prioritet”.

Maria håller inte med.

– Det är en ren lögn.

Fotnot: Maria heter egentligen något annat.