Som alltid vid den här typen av projekt har arkeologer funnits med för att övervaka schaktningsarbetet. Till en början handlade det mest om flinta-fynd från äldre boplatser, men ganska snart dök något mer ovanligt upp.

Under ett till synes vanligt stenröse hittade arkeologerna en liten skeppssättning, ungefär tre meter lång, tillsammans med två stencirklar. Troligen har hela konstruktionen en gång varit täckt av jord eller torv och bildat en låg gravhög.

Den stensättning som påträffades 2019 ligger på ungefär samma plats i landskapet. Utseendet på gravröset påminner om det nya fyndet. Det är cirka 100 meter mellan dem, fågelvägen. Vad innebär det, Per Jansson arkeolog på Sydsvensk Arkeologi?

– Troligen har vi att göra med ett större område och det kan säkert finnas gravar av olika karaktär och ålder inom området, men vi har bara inte stött på dem ännu. Vi har indikation på flera ytterligare stensättningar/rösen alldeles intill där vi grävde, men vi får bara undersöka inom exploateringsområdet, berättar Per.

Sammanlagt fyra gravurnor kunde tas tillvara. Urnorna var mycket välbevarade och såg ut att vara nästan helt intakta. Alla kunde tas upp hela, vilket är en fördel för det fortsatta arbetet. 

Fynden tros, utifrån sin uppbyggnad, vara från den äldre delen av bronsålder eller precis i övergången till förromersk järnålder, cirka 2 500-3 000 år sedan.

Urnorna har röntgats, något som gett viss information. Bland annat gick det att urskilja brända ben och ett metallföremål. Till hösten fortsätter utredningarna.

– Vi hoppas kunna hitta så pass välbevarat benmaterial att det finns en möjlighet att ålders- och könsbedöma de gravlagda. Kanske kan vi överraskas av ytterligare gravgåvor som röntgenundersökningen missat, säger Per Jansson.

En gravgåva är något som läggs ner i en grav tillsammans med den döde. Det kunde vara saker som människor trodde att den döde behövde i livet efter döden eller som visade vem personen var.

Om arkeologi: Så arbetar vi med arkeologi och kulturmiljöer