Gunno på gott humör – och det var han oftast – då blev det spelningar med gung och liv och glädje, oavsett om vi spelade till dans, för publiken på husdjursdagen eller Offerdalspropagandan, för boende på Hällebo eller på Vasaparken i Chicago, för zulukungen i Sydafrika, med spelvännerna i Trondheim och Molde eller i Kälapannsjön.

Gunno tog med varsam hand över spelledarskapet när Olle (Simonsson, som grundade spelmanslaget) gick bort. Gunno basade skickligt, räknade in oss i starterna på låtarna, höll takten, spelade stämmor och lade in övergångar och effekter som lyfte låtarna. Vi minns, och kommer att sakna, Gunnos fina intro, som gav våra låtar tempo och karaktär. Och som hjälpte oss andra att komma ihåg hur låten börjar. Gunno behärskade hela spelet, mjukt och vänligt gav han förslag om arrangemang och kompstöd som gjorde musiken medryckande och dansant.

Gunno har betytt fantastiskt mycket för oss i spelmanslaget, som person och som spelman – det är ofattbart att han inte är med oss längre. Saknaden är oerhörd. Men vi är tacksamma för alla fina minnen, som vi har att glädjas åt. Tack för allt, Gunno!

Vännerna i Offerdals spelmanslag