En utskrift från Dagens Nyheter, 2026-10-25 14:18

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/varlden/expert-protestvagen-kommer-inte-till-sverige/

Du vet väl att du kan skapa ett gratiskonto på DN? Som inloggad kan du ta del av flera smarta funktioner.

• Följ dina intressen
• Nyhetsbrev

Under hösten har protester mot bland annat brister i skolan, bostadskriser och stigande levnadskostnader pågått i Spanien, Portugal, Italien, Frankrike, Belgien, Albanien och Grekland.

Enligt Mattias Wahlström, professor i sociologi vid Göteborgs universitet, är det delvis en slump att demonstrationerna pågår i så många länder samtidigt. Protesterna i Spanien och Frankrike började ungefär samtidigt och lär initialt inte ha berott på varandra.

De spanska protesterna mot de eskalerande bostadspriserna samlade tusentals och ledde till politiska förslag på åtgärder. De franska protesterna växte successivt och blev som störst flera veckor efter de spanska.

– Man kan förstås inte utesluta att människor i Frankrike kan ha blivit inspirerade av att det var många ute på gatorna i Madrid, säger Mattias Wahlström.

I flera fall är det troligt att protesterna i Frankrike inspirerat ungdomar i andra länder – som i Italien, Belgien och Grekland. I de tre länder är det främst skolelever som gett sig ut och kritiserar landets utbildningspolitik, vilket även de franska demonstrationerna handlade om när de bröt ut.

– Organisationer inom vissa politiska frågor kan känna att det är läge att mobilisera när man ser stora protester, säger Mattias Wahlström om spridningseffekten.

Katrin Uba, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet, säger att sannolikheten att studentprotesterna sprids till Sverige är låg. Dels har Sverige en politisk kultur av förhandlingar, till skillnad från Frankrike där protestkulturen är väldigt starkt.

– Dessutom är villkoren för svenska elever och studenter inte alls lika dåliga som i delar av Sydeuropa, säger hon.

I Albanien har protester mot premiärministern pågått sedan i somras och kan omöjligen ha inspirerats av höstens våg. Däremot har de uppmärksammats på nytt under hösten för att delar av protesterna ändrat karaktär och blivit mer våldsamma.

– Till viss del är det orelaterade händelser som sammanfaller nu under hösten, säger Mattias Wahlström.

Daniel Ritter, docent i sociologi vid Stockholms universitet, håller med. Spridningen av protester är vanligast när man samlas kring samma fråga, som klimatrörelsen eller Black Lives Matter, eller för revolutionära rörelser som under Arabiska våren 2011.

Samtidigt ser han att det finns gemensamma drag bland de protester som pågår i Europa. Det handlar om en frustration hos unga människor, en känsla av att ha blivit sviken.

– Man verkar känna sig snuvade på mycket av det som livet erbjudit ens föräldrar men inte en själv, såsom arbete, bostad och en någorlunda hoppfull framtid, säger Daniel Ritter.

De flesta av protesterna har initierats av unga. Men i demonstrationerna mot bostadssituationen i Spanien och Portugal har deltagarnas ålder varit betydligt mer varierande.

Enligt Katrin Uba är det vanligt att ungdomar, inte minst studenter, är den främsta gruppen i proteströrelser. Hon nämner 68-rörelsen i Europa och klimatdemonstrationerna under 2018 och 2019.

– Politiken i flera av västvärldens länder är dominerad av lite äldre personer. Man brukar se det som att ungdomarnas frågor inte tas på allvar. Det kan resultera i frustration och protester, säger Katrin Uba.

I Frankrike, Italien, Albanien och Belgien har demonstrationerna lett till våldsamheter. DN har tidigare skrivit om att våldbenägna grupper tros ha anslutit till de initialt fredliga franska protesterna. Oroligheterna kan också ha piskats upp ytterligare av vänster- och högerextrema konton på sociala medier.

Läs mer:

Macron varnar för utländsk påverkan och kritiserar Trump

87-årig kvinna vräkt – tusentals protesterar i Madrid

Förödelse i Frankrike dagen efter protester

Trumps familj har utlöst flamingorevolution i Albanien